svaerd

Slängde i en avfärgning i håret igårkväll. Någon nyans ljusare och med lite sol och sommar på det är jag snart i mål med drömfärgen. Känns bra!

Har lyssnat på Andreas Wijks sammetslena stämma hela morgonen och hela jag har förflyttats bakåt i tiden till 8:an och 9:an. Så mycket känslor.

hormoner och känslor som brusar och rusar och tar över. Hjärtan som går i kras och msnbråk.

Sen kom uppbrottet och alla var menade att skiljas åt. Att utvecklas och hitta nytt.

paus-rewind-play

solen skiner idag och jag blir helt pirrig i hela kroppen, tror jag skippar träningen även idag trots chipspåsen och satsar på plugget istället.

tjaaarråååå

Är så jävla skoltrött just nu. Har varit det en lång period nu och snart klappar jag ihop tror jag.

Allting går på autopilot och jag är sick and tired på det.

Förr kunde jag sitta uppe till 12 bara för att få klart en inlämningsuppgift. Idag har jag två (tre snart) restuppgifter och jag bryr mig inte ens. Det är knäppt och cepe och inte alls jag egentligen. Men jag orkar bara inte.

Ikväll ska jag ändå ta hand om mitt (mina egentligen) bombnedslag till rum. Sen ska jag landa i soffan än en gång. Blir fett. Sova tidigt ocå. Och sovmorgon. Ännu fetare

När tiden och livet rinner iväg som sand mellan fingrarna och man vet att det kunde blivit något. Borde blivit något. Men när det kommer till slutet och man ser tilbaka och när det kommer till kritan blev det inte något. Inte något alls.

Då ser man tillbaka på vägskälet och förbannar sin feghet.

Men när sanden har tagit slut och tankarna skingras. Är det inte det som räknas. Egentligen? Bara det att när sanden är slut är tiden slut och det betyder att ögonblicket är förbi. Det är försent.

STUREPLAN.SE / BLOGGAR / MICHAELA FORNI

paret som var otrogna mot varandra fast på olika sätt.

04 jan / 10:39 av Michaela Forni under: kärlek.

Jag kommer alltid att välja fysisk smärta framför psykisk. Herregud det skulle vi nog alla. Man blir hellre slagen blodig än bedragen. Det fysiska, bara kött och blod och sen det psykiska, känslor. Att känna något psykiskt är en så mycket större grej än att känna något fysisk. Oavsett om någon sparkar en i magen eller tar dig bakifrån. Det är bara kött och blod. Men att känna något för någon. Att titta på någon utan att ens behöva beröring och ändå känna... så mycket större än att ha någons armar runt sin kropp. En vän till mig fick för ett tag sen reda på att hennes kille varit otrogen. Han fick så han teg av henne. Med all rätt, otrohet är en oförlåtlig sak. Han grät och grät och grät ännu mer. En kväll så obeskrivligt full ett misstag som inte kändes mer än på ett fysiskt sätt. Ett misstag han knappt ens själv kommer ihåg som förstörde framtiden mellan han och kvinnan i hans liv. Jag sa det aldrig till henne eller till honom men han var ju inte mannen i hennes liv. Hon hade ju varit förälskad kanske till och med kär i en kille på hennes jobb. Aldrig rört honom fysiskt men så många gånger i fantasin. Aldrig haft sina lår runt hans höfter men varit nära honom och känt hur det pirrar i exakt varje kroppsdel. Och jag tänker på hur mycket han fick skämmas för ett fysiskt misstag när hon kommer undan med en sådan fruktansvärd sak som att känna något för någon annan. "Men jag gjorde ju aldrig någonting". Inte? Du blev bara förälskad i en människa bakom din partners rygg. Så mycket mer smärta än en fysisk beröring. Känslomässig otrohet, på alla sätt och vis en så mycket mer hemsk grej att känna än den där fysiska otroheten. Ändå var det han som satt med sitt dåliga samvete och försökte döva smärtan med alla vodkaflaskor i världen, han som kände för en kvinna som samtidigt kände för någon annan. Samtidigt glad för att han inte fick reda på hennes känslor. Hur fan hanterar man sorgen över att den person vars hjärta man tror dunkar för dig samtidigt dunkar för någon annan?

59   Läs kommentarer / Skriv kommentar

Kärlek

13 dec / 22:55 av Michaela Forni under: kärlek.

Fullkomligt älskar detta reportage "Kärlek" ur senaste numret av STOCKHOLM S/S 11. Så som kärlek ska vara. Bilderna är snodda från Ida.

7   Läs kommentarer / Skriv kommentar

fint.

12 dec / 22:46 av Michaela Forni under: kärlek.

Jag fick den här dikten skickad av en läsare. Jag tycker att den är så fantastiskt fin! Tack Elin <3

Jag ville kliva in och yttra mitt hjärta,

för jag trodde (hoppades)

att jag hade det på känn

att all hjärtesorg som skakade jorden i somras

hade runnit tillbaka med tidvattnet

och att allt hade läkt

och att de små frön som såddes

la sig i ide i all förvirring

alldeles för tidigt

så det började blomma på vintern istället

5   Läs kommentarer / Skriv kommentar

ta mitt skimmer för jag brinner.

11 dec / 22:50 av Michaela Forni under: kärlek.

Kärlek är som små små bubblor som far omkring i kroppen, studsar till i magen vansinnigt hårt eller fyller allt rum runt hjärtat och får det att slå fortare. Man är extra rädd för kärlek när man är kär för vem vet när luften i bubblorna tar slut eller någon sticker hål på dem. Det måste vara olagligt att vara såhär kär? Olagligt och livsfarligt. Jag minns förra gången jag var helt lycklig. Ville inte ändra på något i livet men vet att det bara är en tidsfråga tills något ändrar sig självt. Så sitter man här skitlycklig och skiträdd snälla tomten jag vill bara få vara kär ifred i år.. Snart ska jag sammanfatta 2010 på bloggen som varje år och jag funderar på hur jag ska beskriva det... som året jag tappade allt blev galen och lärde mig tusen nya saker kanske. Kanske året som fick mig att inse att det går inte att få allt man vill ha? Året som sa du måste kämpa hårt, lycka är inte gratis ja du måste jobba arslet av dig för den. Ja vet ej. Vill bara inte va broken? Vill ha ett liv utan oro ni vet när man skedar med någon framför lördagsfilmen eller ringer och frågar vad vill du ha till middag?, någon att komma hem till och som det känns när man delar en flaska bubbel med en tjejkompis. Harmoni och glädje håll tummarna för 2011..

4   Läs kommentarer / Skriv kommentar

90 minuter eller 90 år.

23 nov / 01:36 av Michaela Forni under: kärlek.

Vad är det med natten som gör att allt känns så mycket starkare då. Hjärtat dunkar hårdare och tårarna trillar fjäderlätt. Som om det är enda tiden på dygnet hjärnan får tänka. Kanske för mycket för ens eget bästa. Jag är ett planeringsfreak därför har jag så svårt att acceptera att vi inte kan planera allt. Man kan inte planera detta liv och man vill det inte heller. Antar att det bara är min försvarsmekanism för att inte ha ont. Jag har sedan länge förstått att jag aldrig kommer vara en sån som kan stänga av känslor, därför försöker jag kanske planera in i framtiden i hopp om att kunna förhindra den smärtan som faktiskt är en risk man måste ta. Jag har läst gamla brev ikväll och jag har gråtit gråtit gråtit. Meningar som har etsat sig fast i huvudet och flera år senare citerar man fortfarande det där brevet som om det vore igår. Tårar av värme och kärlek. Mest rädsla. Tiden när man låg i sitt flickrum och förstörde dagboken med salt vatten som kom ur ögonen. Jag är så nyfiken och rädd inför framtiden men ju äldre jag blir desto mer förstår jag, tänk hur mycket jag kommer förstå i framtiden då, fascinerande, men då förstår jag i alla fall. Att man måste bara ta detta liv som det kommer. Men jag måste leva nu. Nu är livet inte sen. Och om jag gör det bästa i nuet, då kan jag i alla fall låta det bli historia utan att se tillbaka med ånger i hjärtat. Så länge jag gjort mitt bästa. Jag kan ta några slag så länge jag vet att jag kämpar. Hela livet är som en svettig och stenhård fotbollsmatch. 90 minuter eller 90 år plus övertid förhoppningsvis inte avbruten match. Svettdroppar i pannan, nyfikenhet, rädsla, att ena sekunden tro att man vunnit för att nästa förstå att man kanske förlorar. Se till att inte få rött kort och behöva bli avstängd innan man ens hunnit börja. Men göra sitt bästa tills någon visslar i en visselpipa och sen så är det över.

16   Läs kommentarer / Skriv kommentar

kändes eller känns eller kommer känna.

09 nov / 13:52 av Michaela Forni under: kärlek.

Ni vet hur det är ibland när man bara vill vara så jävla nära men hur nära man än kommer är man aldrig tillräckligt nära? Precis så. När hjärtat gör ont för att det dunkar lite för hårt och man vill få det att lugna ner sig men det går liksom inte. Precis så. När man tittar på telefonen och helst av allt vill plocka upp den och ringa och aldrig lägga på. Så. När man blir glad varje gång man tittar på mobilen för han finns som bakgrundsbild. När han drar ett skämt och det är bara roligt för att det är han som säger det. När han kallar en älskling och man rodnar men skyller på kylan. Men just det här att hur nära han än är så är han aldrig tillräckligt nära. Måste betyda att man inte kan få nog. Det går inte att få för mycket av honom. Och hans tröjor som alltid doftar så gott.

22   Läs kommentarer / Skriv kommentar

HOPPAS ATT DET BLIR ETT BRA ÅR OCH ATT KVÄLLEN BLI SÅ BRA SOM MÖJLIGT!

HOPPAS ATT DET BLIR ETT BRA ÅR OCH ATT KVÄLLEN BLI SÅ BRA SOM MÖJLIGT!