OM VINGARNA BÄR
solen skiner idag och jag blir helt pirrig i hela kroppen, tror jag skippar träningen även idag trots chipspåsen och satsar på plugget istället.
tjaaarråååå
lilla sällskapet
Är så jävla skoltrött just nu. Har varit det en lång period nu och snart klappar jag ihop tror jag.
Allting går på autopilot och jag är sick and tired på det.
Förr kunde jag sitta uppe till 12 bara för att få klart en inlämningsuppgift. Idag har jag två (tre snart) restuppgifter och jag bryr mig inte ens. Det är knäppt och cepe och inte alls jag egentligen. Men jag orkar bara inte.
Ikväll ska jag ändå ta hand om mitt (mina egentligen) bombnedslag till rum. Sen ska jag landa i soffan än en gång. Blir fett. Sova tidigt ocå. Och sovmorgon. Ännu fetare
Ett hemskt besked
är trött i både hjärta och själ.
pausar, och spelar om, om och om igen.
overkligt
DEJ & MEJ
När hjärta och hjärna inte riktigt samarbetar och det slutar med att vardagen vinner. Över allt. När det enda man längtar efter är hans kläder. Hans leende. Hans händer. Hans. Han.
När tiden och livet rinner iväg som sand mellan fingrarna och man vet att det kunde blivit något. Borde blivit något. Men när det kommer till slutet och man ser tilbaka och när det kommer till kritan blev det inte något. Inte något alls.
Då ser man tillbaka på vägskälet och förbannar sin feghet.
Men när sanden har tagit slut och tankarna skingras. Är det inte det som räknas. Egentligen? Bara det att när sanden är slut är tiden slut och det betyder att ögonblicket är förbi. Det är försent.
I MISS YOU.
