DEJ & MEJ
När hjärta och hjärna inte riktigt samarbetar och det slutar med att vardagen vinner. Över allt. När det enda man längtar efter är hans kläder. Hans leende. Hans händer. Hans. Han.
När tiden och livet rinner iväg som sand mellan fingrarna och man vet att det kunde blivit något. Borde blivit något. Men när det kommer till slutet och man ser tilbaka och när det kommer till kritan blev det inte något. Inte något alls.
Då ser man tillbaka på vägskälet och förbannar sin feghet.
Men när sanden har tagit slut och tankarna skingras. Är det inte det som räknas. Egentligen? Bara det att när sanden är slut är tiden slut och det betyder att ögonblicket är förbi. Det är försent.
Kommentarer
Trackback
